Prank
Igår hände något riktigt roligt.
Först tittade Anna, Sandrah, Tina, Micke och så klart jag på film ( The strangers ) Tina och Sandrah skrek så resten av oss höll på att bli döva.
Efter åt ville Tina och Micke ha skjuts upp till Oltjärn. Vi hoppade in i bilen och åkte iväg för att lämna dom, det var på vägen hem som Sandrah kom på den briljanta iden om att hon skulle klä ut sig och skräma dom när de skulle ha skjuts hem.
Hemma hos Anna igen så letade vi fram ett gammalt örngott som vi klippte hål för ögonen och målade en mun. Sedan var det bara att vänta på att Tina skulle ringa. När dom väl skulle ha skjuts åkte vi först hem till Sandrah så att hon kunde byta om till svarta kläder efter som det annars skulle synas. När vi kom upp till Oltjärnskylten stannade vi så att Sandrah kunde lägga sig i bagageutrymmet. Jag kollade genom rutan så att hon inte skulle synas sedan åkte vi för att plocka upp dom. Vi hade innan bestämt att höja och sänka musiken som ett tecken åt Sandrah när hon skulle hoppa upp och skrika.
Tina och Micke satte sig i bilen utan att märka Sandrah bak i bagaget. Vi började åka hemåt och efter en stund när vi kommit upp på storvägen hoppade Sandrah upp och skrek. Tina skrek högt och ljust och till vår stora förvåning gjorde Micke det också. (Fast i hans fall var det högt och mörkt.) När Sandrah väl satte sig fram skrattade vi hela vägen hem.
Först tittade Anna, Sandrah, Tina, Micke och så klart jag på film ( The strangers ) Tina och Sandrah skrek så resten av oss höll på att bli döva.
Efter åt ville Tina och Micke ha skjuts upp till Oltjärn. Vi hoppade in i bilen och åkte iväg för att lämna dom, det var på vägen hem som Sandrah kom på den briljanta iden om att hon skulle klä ut sig och skräma dom när de skulle ha skjuts hem.
Hemma hos Anna igen så letade vi fram ett gammalt örngott som vi klippte hål för ögonen och målade en mun. Sedan var det bara att vänta på att Tina skulle ringa. När dom väl skulle ha skjuts åkte vi först hem till Sandrah så att hon kunde byta om till svarta kläder efter som det annars skulle synas. När vi kom upp till Oltjärnskylten stannade vi så att Sandrah kunde lägga sig i bagageutrymmet. Jag kollade genom rutan så att hon inte skulle synas sedan åkte vi för att plocka upp dom. Vi hade innan bestämt att höja och sänka musiken som ett tecken åt Sandrah när hon skulle hoppa upp och skrika.
Tina och Micke satte sig i bilen utan att märka Sandrah bak i bagaget. Vi började åka hemåt och efter en stund när vi kommit upp på storvägen hoppade Sandrah upp och skrek. Tina skrek högt och ljust och till vår stora förvåning gjorde Micke det också. (Fast i hans fall var det högt och mörkt.) När Sandrah väl satte sig fram skrattade vi hela vägen hem.
--
I morgon ska jag på arbetsförmedlingen och snacka om praktik.
Det kanske blir att jag får åka till USA utan körkort :)
Så jag hoppas att jag kan åka innan sommaren, för nu vill jag komma bort här i från.
Är med Anna nu och gör inte så mycket. Det är ungefär som vanligt. :P
Ha det bra!
